Maria

Jag får en tidning då och då från Proffice där jag var anställd för tre år sen eller så. Tidningen heter Möjligheter (tror jag) och är en ganska spännande tidning för en arbetsvetare som mig. Tar upp väldigt mkt personal-problematik och bemanningsföretagsverksamhet, som är spännande ämnen för oss arbetsvetare (iaf mig). Jag fick denna tidning idag iaf, till min stora glädje så jag slapp äta lunch i sällskap av gamla kokböcker (inget ont om kokböcker...) På flera ställen tas det upp arbetskraftsbrist och hur svårt det är att rekrytera talanger osv. Jag träffade en som arbetar som platschef på nyår när vi var nere i Luxemburg. Han berättade om sitt jobb och berättade han stora problem han hade med att hitta arbetskraft. Problemet var inte ens bara att hitta rätt arbetskraft utan det var tom svårt att hitta någon arbetskraft över huvudtaget... För mig som snart ska ut i arbetslivet känns detta konstigt. Jag ser det som i det närmaste oövervinnerligt att få något arbete över huvudtaget och väldigt många av dem som läst olika kurser med och så på högskolan är jätte rädda för att komma ut i arbetslivet och tror sig i likhet med mig inte ha en chans att få något arbete.. Att det råder arbetskraftsbrist låter märkligt i mina öron när man hör mina och mina kursares tankar inför en stundande karriär... Det råder arbetskraftsbrist och många är rädda för att de inte kommer att få ngr arbeten, hur går det ihop? Kanske letar man efter fel slags arbeten..?

Hmm, nog med funderingar för stunden.

Kram