Misslyckande
Mitt kortaste inlägg någonsin igår, gav typ flest kommentarer någonsin! Roligt!!!
Jag tror det handlar om att jag inte behöver se kritik som misslyckande. Jag VET att konstruktiv kritik för mig framåt och är något positivt. Men det spelar ingen roll att jag vet det, det känns ändå bedrövligt och helt misslyckat. Även minsta grej känns misslyckat. Även om "felet" inte är hela världen, tom lätt att åtgärda så känns det hemskt. Jag är medveten om detta, jag har varit starkt medveten om detta i drygt tio år, men även om jag vet det så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag MÅSTE lära mig det, NU. Det är inte bara kritik det gäller, utan även besvikelse (även om jag inte har några uttalade mål) över medelmåttiga resultat.
Detta måste åtgärdas snarast. Det väntar en opponering på c-uppsatsen fram i maj, där kommer mitt arbete bli sågat. Och jag FÅR/KAN inte reagera på det.
Jag tror det handlar om att jag inte behöver se kritik som misslyckande. Jag VET att konstruktiv kritik för mig framåt och är något positivt. Men det spelar ingen roll att jag vet det, det känns ändå bedrövligt och helt misslyckat. Även minsta grej känns misslyckat. Även om "felet" inte är hela världen, tom lätt att åtgärda så känns det hemskt. Jag är medveten om detta, jag har varit starkt medveten om detta i drygt tio år, men även om jag vet det så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag MÅSTE lära mig det, NU. Det är inte bara kritik det gäller, utan även besvikelse (även om jag inte har några uttalade mål) över medelmåttiga resultat.
Detta måste åtgärdas snarast. Det väntar en opponering på c-uppsatsen fram i maj, där kommer mitt arbete bli sågat. Och jag FÅR/KAN inte reagera på det.
Kommentarer
Postat av: ela83a
Nog är det viktigt att kunna ta kritik, men det är lika viktigt att sluta ge sig själv en massa kritik. För vad folk än säger till en är det oftast inte ens hälften av vad man själv redan plågat sin stackars själ med. KRAM!
Trackback